Hur kan vi hjälpa dig?
callcenter
Filtrera sökning

Avstånd till…

Avstånd till…
Rensa

Bekvämligheter

Antal stjärnor

Antal stjärnor (0 till 5):

Prisintervall

Prisintervall


Typ av boende

Måltider

Tema


Gästrecensioner

Valuta för pengarna
Gästomdöme
Rekommendationer
0%
|
50%
|
100%
|

Betalningsmetod



Senaste inläggen från Hotellbloggen


Peking OS, kultur & shopping..

-Thank you, thank you! Den kinesiska kvinnan stod med rinnande tårar och tackade oss för att vi drog igång hejaramsor under OS-finalen i pingis, det är väl lite så vi jobbar, att det är kul att göra någon glad :)

Jag har under uppväxten fascinerats av myten att man kan se Kinesiska muren från månen (såklart inte sant).
Andra tankar man har haft om Kina är ju billiga kläder, fantastiska byggnader och söta pandor.
Jag gillar ju som bekant att kombinera besök i olika städer tillsammans med något evenemang så när det stod klart att Peking skulle få arrangera Sommar-OS 2008 så fanns det såklart en dröm om att åka dit.


Kinesiska muren, ett måste att besöka.

Jag, Emma, Rickard och Johan satte planerna i verket och efter mycket tid framför datorn så var resan och OS-biljetterna bokade. Det blev en minnesvärd resa med många roliga upplevelser. Det blev även många jobbiga dagar med fuktig värme, krånglande mage och kineser som inte förstod engelska. Vi lärde oss snabbt att det var nödvändigt att be hotellets personal om lappar med kinesisk text att ge till taxichaufförerna för att taxin skulle komma till rätt adress. Det hände dock väldigt många gånger att taxifärderna slutade på fel ställe i alla fall… Det gjorde inte så mycket eftersom det var väldigt billigt att åka taxi. När vi fans diskuterade avstånd till olika evenemang så pratade vi inte i kilometer utan hur många Yuan det kostade att åka.
Tunnelbanan fungerade bra men taxi gick oftast fortare och det är ju roligare att se en stad från en taxi än nere i en tunnel…

När jag och Emma kom fram till Peking så möttes vi av en fuktig vägg av värme. Jag minns hur svetten rann då vi tog oss till en tunnelbanestation med väskorna för att möta Rickard som hade anlänt ett par dagar före oss. På stationen stod Rickard tillsammans med en kines och välkomnade oss med ett ”-Welcome to Beijing!”
Därifrån var det 10 minuters gångväg till hotellet och det disiga och fuktiga vädret gjorde oss blöta av svett, något vi skulle få vänja oss vid under de kommande två veckorna. Efter att vi hade checkat in på hotellet så ville Emma naturligtvis åka iväg och testa på shoppingen direkt. Vi åkte till gallerian Yashow, ett varuhus med flera våningar fyllda av kläder, smycken, elektronik och andra billiga varor. Där prutades och diskuterades det priser i timmar och resultatet blev kassar fyllda med vinterjackor och tröjor. Ett paradis för shoppingsugna västerlänningar. Vi besökte varuhuset flera gånger under resan och under ett av besöken så blev jag lite chockad då jag i en av gångarna som innehöll billiga smycken och kläder mötte det svenska kungaparet. Jag stammade fram ett hej till kungen som såg förvånad ut över att möta en svensk supporter där i gången. Medan kungen och drottningen tittade på smycken så fick jag en pratstund med prins Carl Philip och vi gick igenom den svenska truppens medaljchanser under OS. Då jag plockade fram kameran och tog ett foto på kungaparet så steg deras livvakt fram till mig och undrade med missnöjd min om bilden blev bra… Lite pinsamt blev det när en kvinna som jag handlat ett smycke av kom fram och började beskylla mig för att ha handlat med en falsk sedel. Självklart hade jag inte gjort det men det var bara att ge henne en ny hundring och jag fick tillbaka en helt annan sedel mot den jag hade givit henne tidigare. Man måste se upp i Peking för det finns gott om förfalskade sedlar, när hon kom fram och bråkade med mig inför kungaparet och varuhusets vakter så fanns det ingen anledning att börja bråka…

Tack vare tidsomställningen så var vi pigga den första kvällen och åkte till ”W bar” som delvis ägdes av den svenske pingislegendaren Jan Ove Waldner. Han är en av tidernas absolut bästa pingisspelare med bland annat ett OS-guld på meritlistan. I Kina är han omåttligt populär och har fått smeknamnet ”Det evigt gröna trädet” Under den första OS-veckan var ”J-O” på plats i Peking och det blev många roliga möten med honom. Under den första kvällen på W-bar så satt vi tillsammans och pratade om hans stora matcher och upplevelser och till sist så bjöd jag upp till kamp vid pingisbordet. Vilket minne för livet, att få spela pingis mot J-O Waldner i Peking! Jag vann faktiskt fyra bollar, hur många han vann berättar jag inte… Men han avslutade i alla fall med: ”-Du var ju bra ju!” Tre på natten åkte hela gänget iväg till baren ”The Den” där vi fortsatte den trevliga festen, vilken start på OS!


Jag och legendaren J-O Waldner spelade en tuff pingismatch.

En annan klassisk kväll tillsammans med J-O var när vi skulle in på klubben ”Suzie Wong”. Jag hade shorts på mig och det var naturligtvis tvärstopp hos dörrvakten. J-O försökte muta vakten för att jag skulle få komma in men det slutade med att vi hamnade inne på klubbägarens kontor där vi fick köpa ett par pösiga byxor som jag kunde ha utanpå shortsen. Jag såg verkligen inte klok ut, det hade varit mer passande att ha shortsen synliga hahaha :) Men det blev en lång rolig natt!

Under de två veckorna i Peking så hann vi besöka flera fina sevärdheter mellan tävlingarna. Det var mäktigt att promenera ut på Himmelska fridens torg, en av världens största offentliga platser. På Himmelska fridens port hänger Maos välbekanta porträtt där han blickar ut över torget. Innanför porten ligger Förbjudna staden med sina innergårdar, trädgårdar och kammare.


Himmelska fridens port.

Svetten rann som vanligt i den fuktiga luften och när vi tröttnat på alla kejserliga skatter så åkte vi vidare till Beijing Zoo. Djurparken grundades 1908 och var under vårt besök ganska sliten. Jag led med den stora vackra lejonhanen som låg med ledsna ögon i en liten trång bur. Desto gladare blev jag av att se jättepandorna, dessa stora djur som man bara vill gå in och krama. En av pandorna lekte med en gunga och plötsligt hade han tagit sig upp i gungan och svingade runt till åskådarnas jubel.


Beijing Zoo.

Ett underbart område i Peking är hutongerna runt sjön Houhai. Där åkte vi cykeldroska runt sjön samt vandrade runt bland gränderna, butikerna och restaurangerna. Kineserna njöt av livet ute parkerna och tränade i utomhusgym eller spelade pingis.


Sjön Houhai.


I hutongerna finns gott om mysiga gränder.

Resans höjdpunkt var besöket vid Kinesiska muren. En livslång dröm blev verklighet då vi åkte linbana upp till muren vid Mutianyu. Fukten och diset gjorde att bergen runt muren gav en magisk inramning. Svetten rann och hjärtat bultade i bröstet då vi vandrade upp för de branta trapporna på muren. Min astma kändes av i det fuktiga augustivädret men vad gjorde det när jag fick uppleva denna dag med mina vänner. Trapporna var väldigt hala av mossa och en engelsman gjorde en vådlig vurpa som jag lyckades fånga på film. Jag avslutade besöket på muren med att fästa en liten svensk flagga i murbruket, ett litet minne från de Olympiska spelen.
Från toppen av muren så åkte vi rodel ner till dalgången och sedan tog den guidade turen med oss till Minggravarnas dalgång. Platsen ligger 50 km nordväst om Peking och där ligger 13 av 16 Mingkejsare begravda. En 6,5 km lång ”helig väg” leder in i dalen och kantas av stora stenfigurer som föreställer olika djur. Jag glömmer aldrig när min kompis Johan blev lite trött i värmen och bland alla stenfigurer kläckte ur sig citatet: ”-Det får inte bli för mycket kultur!” Johan kan komma med minnesvärda citat ibland som när vi åkte taxi inne i Peking och han tappade fattningen då flera kineser cyklade i vägen för bilen: ”-Jäkla lantisar, cyklar fyra i bredd och navigerar sig efter solen!”


Den heliga vägen till Minggravarna.

Som sagt, det får inte bli för mycket kultur, det var ju ett OS också. Vi hann se många evenemang och olika idrotter.
En av de varmaste dagarna så köade vi för att komma in i ”Fågelboet” som den största arenan kallades för att se finalen i herrarnas fotbollsturnering. Köerna till säkerhetskontrollen var så långa att vi missade första halvleken och många fans var helt galna. Till sist kom vi in och fick se Argentina vinna mot Nigeria med 1-0. På Workers stadium såg vi Sveriges damer besegra Kanada i fotboll men det vi minns bäst från den matchen var hur alla kineser ville fotografera oss utanför arenan. Vi kom som vanligt utklädda i peruker och sverigetröjor och kineserna blev helt till sig. Så var det under hela OS, vi kunde gå 10 meter sedan fick vi stanna för att fotograferas med vuxna och barn.


”Fågelboet”, OS-arena för friidrott och fotboll.

Vi såg flera handbollsmatcher där det svenska damlandslaget spelade. Vi hejade så gott vi kunde på läktaren och en journalist från tidningen Washington Post gjorde en intervju med oss, världskändisar! Under en av handbollsmatcherna så kom det fram en journalist från svenska TV4 och undrade om han kunde få göra ett reportage om oss supportrar. Det lät ju spännande så vi tackade ja och nästa dag så följde tv-teamet oss redan från frukosten där vi fick försöka se avslappnade ut med mat i munnen och en kamera som zoomade in våra tjocka kinder… Vi fortsatte filmandet inne i varuhuset Yashow och sedan åkte vi till tunnelbanestationen Beitucheng där tv-teamet dokumenterade hur vi försökte få tag i biljetter till damernas kvartsfinal i handboll. Utanför stationen samlades folk som ville köpa och sälja biljetter på svarta börsen. Det var inte tillåtet att sälja biljetter i andra hand och vi såg flera kineser som greps och släpades iväg av polis. Till sist fick vi tag i biljetter och inslaget med oss sändes i tv hemma i Sverige på bästa sändningstid.


TV-inspelning under OS.

Friidrottsarenan ”Fågelboet” var väldigt imponerande. Där såg vi flera fantastiska prestationer och den som gjorde mest intryck på mig var Jamaicas seger i herrstafetten 4*100 meter där laget satte ett nytt världsrekord. Jag hade gåshud över hela kroppen då de passerade mållinjen och tiden visades samtidigt som arenan vibrerade av åskådarnas jubel. Jag hoppades på svenskt guld i herrarnas höjdhopp där Stefan Holm förhoppningsvis skulle försvara sitt guld från Aten fyra år tidigare. Min biljett var på fel kortsida under Stefans final men jag lyckades charma de kinesiska värdinnorna så att jag kunde komma ner till rad sex, bara några meter ifrån höjdhoppsmattan. Tyvärr misslyckades Stefan i finalen och jag fick inte ta upp min guldflagga som jag hade med mig i väskan.


Jamaicas stafettlag med Bolt i spetsen satte världsrekord.

Pingis är en av kinesernas favoritsporter och vi följde flera av den svenske spelaren Jörgen Perssons matcher. Ju längre han tog sig i turneringen desto svårare blev det att få tag i biljetter eftersom även kineserna ville se pingisen. När Jörgen skulle spela semifinal så lyckades vi få tre biljetter från en vän i Sveriges Olympiska Kommitté, SOK. Han sträckte ut biljetterna till oss genom stängslet som fanns runt arenan och avundsjuka kineser tittade surt på oss då vi sprang in i arenan. Jörgen förlorade semifinalen men skulle ändå spela en match till, bronsmatchen, som skulle spelas samma eftermiddag som finalen. Vi letade efter biljetter men det var en av de mest eftertraktade evenemangen under hela OS så vi antog att det var kört då vi plötsligt fick ett samtal från min vän på SOK. Han hade kommit över en biljett och ville ge den till oss trots att han blivit erbjuden 1000 Euro för den. Efter en stund så kom vi fram till att jag skulle få ta biljetten och lycklig sprang jag mot entrén. Då ringde min kontakt på SOK igen och berättade att han hade lyckats få tag i en biljett till så det blev jag och Rickard som svettiga slog oss ner på andra raden vid pingisborden på finalpasset i Peking. Helt otroligt att vi två svenskar satt där på bästa platserna under pingisens sista dag. Jag och Rickard gjorde allt vi kunde för att Jörgen skulle få sin bronsmedalj men tyvärr så hade han för ont i ryggen för att kunna spela på topp och bronset gick till en kines. Publiken älskade oss då vi drog hejaramsor för full hals och applåderna kom efter varje sång. Finalen spelades sedan mellan Ma Lin och Wang Hao. Ma Lin vann till publikens stora jubel och tårarna rann längs kinderna på alla i publiken då den kinesiska nationalsången spelades. På kvällen satt jag och Rickard på en bar och såg reprisen av finalen på tv, varje gång vi var i bild så jublade vi och visade alla kineser på baren att vi hade varit på plats :)


OS-finalen i pingis.

En annan racketsport som vi följde var tennisen. Efter några tuffa matcher så var vårt svenska dubbelpar i final i herrturneringen. Vi lyckades ännu en gång ta oss ner till de bästa platserna där vi delade ut peruker till några kineser och den svenska klacken var klar. Det var bra stämning i hallen och vi hoppades att vi äntligen skulle få uppleva ett svenskt guld men ännu en gång så misslyckades vi med att heja tillräckligt. Schweiz vann guld och vi fick nöja oss med att fotografera de svenska silvermedaljörerna när de kom fram till oss efter prisutdelningen.


Silvermedaljörerna i tennis.

Roligaste minnet den dagen var nog när vi skulle äta lunch innan finalen vid en liten affär längs gatan. Vi köpte nudlar i små hinkar och Johan blev vansinnig då han misslyckades med att äta på detta sätt. Det låg mat över hela gatan och Rickard skrattade så att han fick nudlar i näsan, ett Olympic moment.


Nudlar till lunch.

På tävlingarnas regnigaste dag så avgjordes damernas final i beachvolleyboll. I Aten vann USA´s lag Walsh/May och nu var de framme i final igen. Kinas damer stod för motståndet och det blev en tuff match i ösregnet. Det var enda gången under resan som jag frös..
Jag såg även finalen i Aten och jag hoppades på att Walsh/May skulle ta sitt andra raka guld. I samma sekund som min regnrock gav upp så vann tjejerna från USA matchen och jag jublade så gott jag kunde. Det var fantastiskt att se glädjen i tjejernas ögon när de stod och höll varandras händer under nationalsången, jag älskar såna upplevelser!!
Senare under kvällen sprang jag på en av tjejerna, Kerri Walsh. Då visade jag henne ett kort från finalen i Aten som jag hade tagit då Kerri stod med guldmedaljen och log in i kameran. Hon blev jätteglad och signerade kortet, fyra år senare såg jag henne vinna guld igen men det är en annan historia.


Kerri Walsh och Misty May, guld i beachvolleyboll.

Det är kul när man kan följa idrottare under flera OS och även lära känna dem. Under en festnatt på Holland Heineken House så träffade vi en tjej från Australien som gick runt med en medalj runt halsen. Det var Alicia McCormack som var målvakt i Australiens vattenpololag. Vi fick prova medaljen och sedan blev vi vänner på Facebook. Ett par år senare såg jag henne spela VM i Rom och fyra år senare OS i London. Alla dessa små upplevelser ger minnen för livet :)
Minns även hur jag och Emma var lite kaxiga under natten på Holland Heineken House. Vi hade biljetter till landhockey klockan 09 nästa morgon och vi skulle minsann klara av att åka dit, hur trötta vi än skulle vara… Klockan 09 vaknade jag, skickade ett sms till Rickard att stämningen var fantastisk och att jag hade gåshud, sedan somnade jag om i sängen…

Jag och Emma hade turen att få tag i biljetter till den pampiga avslutningsceremonin och där visades det verkligen upp en show som jag sett kommer glömma. Tusentals artister och musiker uppträdde och alla idrottare kom traditionsenligt in på arenan. Det hela ramades in av pampiga fyrverkerier som fick hela arenan att skaka.


På plats under avslutningsceremonin.

Det var jobbiga, svettiga och utmanande veckor med otroliga upplevelser, frustration, vredesutbrott men framför allt roliga minnen. Vi reste runt bland arenorna och jagade biljetter/medaljer, festade på nätterna och hann även med att se många sevärdheter. God mat, trevliga människor och bra shopping, självklart vill jag besöka Peking igen!!


Tjusig design i Peking.

Vi hörs, Lengan!

Populära hotell att boka i Peking:

BoTai Hotel
1km från stadens centrum nära Den Förbjudna Staden, Jingshan Park, Beihai Park och andra attraktioner.

Redwall Hotel
Ca 3 min promenadavstånd från Den Förbjudna Staden.

Sunworld Hotel
På gångavstånd till den Förbjudna Staden och Himmelska Fridens torg.

Novotel Peace Beijing
Välkänt hotell med utmärkt & centralt läge i populära stadsdelen Wangfujing. Bra shopping och nattliv samt promenadavstånd till Förbjudna staden.

Holiday Inn Express Temple of Heaven
Ligger ett par hundra meter från Parken vid Himmelstemplet.

Harmony Hotel
Turistklasshotell med centralt läge.




Berlin

Få andra huvudstäder i Europa kan berätta om lika dramatiska händelser under 1900-talet som Berlin. Överallt i staden finns monument och museer som vittnar om fasansfulla krigsår men numera är Berlin en stad som är känd för alla förändringar som skett under senare årtionden.


Kaiser-Wilhem-Gedächtniskirche som bombades 1943.

2006 spelades fotbolls-VM i Tyskland och jag hade alltid drömt om att se ett VM live. Jag och min dåvarande sambo Emma fick tag i biljetter till matchen Sverige-Paraguay och efter det så var det bara att boka resan till Berlin. En annan stor dröm för mig var att se Brasilien spela en VM-match. När vi var barn och spelade fotboll hemma i trädgården så var vi alltid Zico, Sócrates eller Falcao. Nu fanns chansen att förverkliga två drömmar eftersom Brasilien skulle möta Kroatien två dagar innan Sveriges match mot Paraguay.

Vi checkade in på vårt boende i närheten av Schwedenstrasse och sedan tog vi tunnelbanan till Olympiastadion. Trots att det var tidigt på morgonen så fanns det redan många fans på plats. Ett tv-team från Brasilien ville intervjua mig och jag försökte så gott jag kunde med ”-Sueco Brasil fan!” Det var väldigt varmt i luften så vi var rejält trötta efter att ha gått två kilometer till biljettkontoret. Där möttes vi av hundratals fans som också letade efter biljetter till kvällens match. Vi satte oss vid ett staket och satte upp lappar med texten ”We want two tickets”. Vi fick flera erbjudanden men de var för dyra, 800-1200 Euro.
Det blev en lång dag i hettan men sent på eftermiddagen så byttes uppgivenhet mot lycka. Jag hittade ett par engelsmän som hade två biljetter över och även om de var väldigt dyra så var de ändå billigare än de biljetter som vi hade erbjudits tidigare under dagen. Utanför arenan så dansade och sjöng de brasilianska fansen och vi fick verkligen uppleva en sambafest. När vi intagit våra platser på läktaren så knottrades huden på hela kroppen när de gulgröna fansen sjöng sina brasilianska ramsor.
Det rann en och annan glädjetår längs mina kinder… Brasiliens lag ansågs innan VM som ett av deras bästa genom tiderna.
Vi fick se stjärnor som Ronaldo, Kaká, Ronaldinho och Carlos springa in på planen.
Ronaldinho inledde med att finta två motståndare och göra tunnel på den tredje, publiken tjöt av lycka. Tyvärr blev det inte så mycket sambafotboll, Brasilien hade svårt att få några målchanser men till sist så lyckades Kaká göra 1-0. Gissa om det hoppades och kramades på läktarna. I andra halvlek kom Kroatien in i matchen och det blev en tuff fight. En Kroatisk supporter sprang in på planen och det tog en bra stund innan han blev utburen ur arenan, precis intill Kroaternas klack som jublade. Och de hördes mer och mer. Sista kvarten stegrades deras sång så mycket att brassarna tystnade. Det var ett otroligt tryck från deras kortsida och spelarna försökte hänga på men när domaren blåste av matchen så var det ändå Brasilien som hade gjort det enda målet och sambafesten kunde fortsätta natten lång i Berlin.


Brasiliansk sambafest på Olympiastadion.

Två dagar senare var det dags för Sveriges match. Vi åkte till Wittenbergplatz där tusentals svenskar samlades för att ladda upp inför matchen. Vi träffade många vänner hemifrån och tillsammans sökte vi skydd från hettan på gräsmattan. Hejaramsorna ekade mellan husen på torget och stämningen var på topp.

Området utanför den gråa Olympiastadion lystes upp av tusentals gulklädda fans. Man fick nypa sig i armen för att fatta att man var på plats. Aldrig tidigare hade så många svenskar tagit sig till en bortamatch, närmare 50 000 landsmän befann sig i arenan när vi slog oss ned på våra platser på kortsidan. När den svenska nationalsången spelades så tårades min ögon ännu en gång och armarna knottrades.


50 000 svenska fans på Olympiastadion 2006.

Sverige spelade väldigt bra och skapade flera farliga målchanser men bollen ville inte gå in i mål. En seger var viktig för att ha chansen att avancera i turneringen så jag började bli väldigt nervös när matchen började närma sig slutet. De svenska fansen skrek och sjöng så högt de kunde för att stötta laget och i den 89e minuten så kom chansen! Bollen kom in från sidan, flög vackert över straffpunkten och på andra sidan kom Fredrik Ljungberg och nickade bollen i mål. Alla hoppade och skrek i eufori. Jag sprang upp och ner i trappan på läktaren och bara skrek av lycka, vilket otroligt party! De sista minuterna av matchen glömmer jag aldrig, och ingen annan heller som var på plats. Det är en av de mest klassiska matcher ett svenskt landslag har spelat. Det blev en gulblå fest på Berlins gator i Juninatten.


Olympiastadion byggdes 1936.

2009 var jag tillbaka i staden för en weekendresa tillsammans med 11 vänner. Varje år åker vi till olika städer i Tyskland för att besöka julmarknader i advent och 2009 års resa gick till Berlin. Vi bodde bra i centrum på Park Inn Radisson, Alexanderplatz 7. Därifrån var det lätt att ta sig runt i staden. Självklart åkte vi sightseeingbuss runt om i staden och besökte de mest kända sevärdheterna. Brandenburger Tor, Reichstag, Hauptbahnhof, Charlottenburg, Kurfürstendamm, Checkpoint Charlie och Kaiser-Wilhem Gedächtriskirche. En plats berörde oss starkt och det var Topographie des Terrors. Där visas fotografier och dokument som visar nazisternas terror, avrättningar med mera. Hemska bilder.


Brandenburger Tor som byggdes 1789-1791.


Checkpoint Charlie.

100 meter från hotellet fanns en bra sevärdhet, det 365 meter höga tv-tornet Fernsehturm. Vi åkte upp till utsiktsvåningen 207 meter upp i luften och fick en fantastisk utsikt över Berlin i solnedgången.


Det 365 meter höga tv-tornet.


Utsikt från tv-tornet.

Självklart ingick det lite fotboll i resan! Jag åkte ensam till Olympiastadion för att se en ligamatch mellan Hertha Berlin och Frankfurt. Det var en otrolig stämning inne på arenan då hemmafansen sjöng och hejade på sitt älskade Hertha Berlin. Tyvärr så vann bortalaget med 3-1 men jag fick se många mål och uppleva den där stämningen som jag älskar på sportevenemang.


Tysk ligafotboll på Olympiastadion.

Under resan så besökte vi flera bra julmarknader, bland annat de på Alexanderplatz, Charlottenburg och Gendarmenmarkt. Det handlades ostar, korvar, skinkor, prydnadssaker samt det dracks en hel del Glühwein. Folket runt Alexanderplatz glömmer nog aldrig när vi åkte skridskor på torgets isbana….
Jag rekommenderar starkt att resa till Berlin och jag kommer absolut att återvända till staden :)

Lengan

Populära hotell att boka i Berlin:

Park Inn Radisson Berlin Alexanderplatz
Centralt på legendariska Alexanderplatz, intill det 368 meters TV-tornet och nära parlamentsområdet.

Europa City
Hotel Europa City ligger i Berlins centrum, några steg från ”Ku-Damm”, mitt i Berlins shoppingområde och nattliv.

The Ritz Carlton Berlin
Ett av Berlins mest exklusiva hotell. Byggdes 2004 och ligger nära Potsdamer Platz med historiska sevärdheter, shopping, restauranger och nattliv.

Upper Room Hotel
Hotellet ligger i hjärtat av västra Berlin, bara några steg från Kurfürstendamm med dess många butiker och Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche.




Musikupplevelser i London

Kvinnan vände sig om till mig och utbrast: – Ooh Magnus! I´m so happy for you!
Mina tårar blandades med regndropparna som rann längs kinderna. Hade jag tappat passet? Blivit av med bagaget eller plånboken?
Nä jag upplevde bara några fantastiska minuter då Bruce Springsteen öppnade sin show i Hyde park med att framföra ”Thunder road” akustiskt tillsammans med Roy Bittan på piano…


Bruce Springsteen i Hyde park.

Att gå på konserter och att resa är en stor del av mitt liv och att kombinera konserter med att besöka någon stad utomlands är ju det ultimata evenemanget. Det har blivit många konsertresor runt om i världen och flera nya äventyr under 2015 är bokade så nu är det bara att sätta fart med planeringen av resorna.

Några av konserterna som jag varit på utomlands har ägt rum i London och jag tänkte berätta lite om dessa upplevelser.

2011 åkte jag och vännerna Tompa och Annelie till London för att se Bon Jovi uppträda på festivalen Hard Rock Calling.


Hard Rock Calling i Hyde Park.

Förutom att för första gången få se en konsert i London så fick jag även besöka en del skoaffärer i staden, tror faktiskt att vi besökte de allra flesta i centrum… Dagen innan konserten så var det shoppingrunda och jag hängde bara med och observerade :)
Det blev ett premiärbesök på Harrods samt en trevlig lunch på Harvey Nichols takterrass. Nya upplevelser för mig, jag kände mig mer hemma när vi äntligen fick en drink på Hard Rock Cafe The Back Room.


Tompa på shoppingrunda i London.


Hard Rock Cafe The Back Room Bar.

Konsertdagen bjöd på ett strålande väder och festivalområdet i Hyde park fylldes med 65 000 glada besökare. Solen stekte ordentligt och på gräsmattan lades det ut filtar där fansen hade picknick och njöt av eftermiddagens musikakter i väntan på kvällens huvudnummer, Bon Jovi. Till sist klev bandet in på scenen och rivstartade konserten med ”Raise your hands” ”You give love a bad name”och ”Born to be my baby”. Det märktes direkt att bandet var på ett lysande humör, jag och Tompa fick gåshud över hela armarna. Ovanför scenen var det en klarblå himmel som övergick till ett magiskt orange ljus när solen började gå ner. Det bidrog såklart till stämningen och allsången som var på topp. När bandet inledde sången ”Dry county” så skrek tjejen bakom oss:
- I love this song more than life!! Att få se en person så lycklig, det berör, och jag minns hur hon sjöng med i hela sången med gråten i halsen.
Konserten höll på i nästan tre timmar och bandet kom ut på scenen tre gånger för att framföra extranummer. Lyckliga vandrade vi genom Londons sommarnatt, konserten fick självklart högsta betyg av oss.


Bon Jovi på Hard Rock Calling.

2012 var det dags för Hard Rock Calling igen. När de annonserade ut årets huvudakt Bruce Springsteen så var det inget tal om att stanna hemma.

Vi blev nio vänner som reste över till England och som inledde helgen på puben The Swan. Där tillbringade jag många kvällar under OS en månad senare, men det är en annan historia. Förfesten på hotellrummet hann knappt börja innan sängen brakade ihop, rock´n´roll !!
Kvällen innan konserten så var det Springsteen-party på puben Pride of Paddington. Där träffades fans från hela världen och ett liveband spelade Bruce-låtar.
Det blev ett ordentligt party som varade hela natten och när allsången hade tystnat så var både min säng och taket i puben trasiga…rock´n´roll…


Kompisgänget på Hard Rock Calling.

London hade haft dåligt väder dagarna innan festivalen så inne på området i Hyde park var marken fylld med bark. Vi hoppade fram mellan vattenpölarna och de i gänget som hade införskaffat stövlar på Primark kände sig nöjda med shoppingen. Mina vänner är inte lika stora entusiaster av Springsteen som jag är så de gick till en mindre scen för att lyssna på Amy McDonald medan jag gick till stora scenen för att få en bra plats inför Bruce. Jag behövde inte vänta så länge på Bruce för han dök upp som gästartist under John Fogertys show och tillsammans framförde de ”Rocking all over the world”.
Någon timme senare så inleddes min 21a Springsteen-konsert med att Bruce kom in på scenen och började sjunga ”Thunder road”, endast ackompanjerad av Roy Bittan på piano. Jag älskar den versionen och det var första gången som jag fick höra den live, där kom det några tårar i sommarregnet. Att det regnade bekom inte Springsteen, hade sprang som vanligt långt ute på scenkanterna och ute i publiken, han var på ett strålande humör och fick ett enormt gensvar från publiken i Hyde park.
En återkommande punkt under konserterna är att han plockar upp skyltar från fansen med låtönskningar. I London spelade han ”Take ém as they come” för ett fan som åkt runt på många konserter i Europa utan att få höra den låten. I Göteborg så stod jag en bit ifrån hans hotell då han åkte iväg i bil för att ta sig till Ullevi. Jag stod vid ett övergångsställe och precis när hans bil närmade sig så gick tre damer ut på gatan och hans bil stannade. Jag gick fram till bilen och Bruce vevade ner rutan. Jag bad honom signera skivan ”Born to run” samt att han skulle spela låten ”Be true” under kvällens kommande show. – You wanna hear that one? We´ll see we´ll see, svarade han och överlämnade den signerade skivan. Jag var självklart nöjd redan där men gissa om jag fick gåshud då han kom fram till mig under konserten och tog min lapp som jag höll upp med texten Be true och sa i mikrofonen: – This is for my friend outside the hotel! Sen spelade han min önskelåt på Ullevi.
Jag kunde förstå hur lycklig killen i Hyde park var när han fick höra sin önskelåt framföras av Bruce.
Tom Morello och John Fogerty gästade Bruce på scenen men kvällens största jubel kom då Sir Paul McCartney kom in och framförde ”I saw her standing there” och ”Twist and shout” tillsammans med Springsteen. Vilken upplevelse vi fick där i parken den kvällen!!

2013 var det dags att besöka London igen, även denna gång för att se Bruce Springsteen.
Vi var sex vänner som inledde helgen med lunch på The Swans balkong. Nu hade jag blivit god vän med ägaren och personalen på puben så det var ett kärt återseende.
På balkongen gjordes även många biljettaffärer under OS så många roliga minnen kom tillbaka.
Precis som 2012 så var det ett Springsteen-party på puben Pride of Paddington och allsången var hög till livebandet som uppträdde. Plötsligt dök Springsteens saxofonist upp och det blev nästan kaos då alla ville träffa och fotografera sig tillsammans med Jake Clemmons. En lyckad start på helgen!


Jag, Mats och Jocke träffade Springsteen 2013.


Jag och Tompa tillsammans med Stuart, ägaren till ”The Swans”.


Kompisgänget på fest med Jake Clemmons.

På konsertdagen så åkte vi upp till Wembley för att vara på plats i god tid men det var uselt väder så vi satte oss inne på en pub i närheten. Regnet vräkte ner och vi tyckte lite synd om de tusentals fans som redan köade utanför arenan. Jag mindes tillbaka till Champions League-finalen 2011 då jag var utanför Wembley och försökte få tag i en biljett. Priserna låg på 1000 pund så jag var tvungen att avstå, fick istället uppleva hur Usain Bolt, Paul McCartney och Roberto Carlos höll på att springa över mig vid VIP-ingången. Jag mindes även när jag lurades att köpa en falsk biljett till FA-cupfinalen på Wembley 2012 och hur det kändes vid ingången då lampan inte visade grönt ljus då biljetten stoppades in i automaten…


Wembley.

Nu hade vi äkta biljetter och fick på ett utsålt Wembley uppleva hur Bruce inledde kvällen med ”Land of hope and dreams” Bruce och bandet var på ett härligt humör och han kastade om ordentligt i den förtryckta låtlistan. Sex önskelåtar från fansen spelades och sedan framfördes alla låtar på albumet ”Darkness on the edge of town” i en följd.
Bruce har en fantastisk förmåga att göra varje spelning unik, och hans energi på scenen ger alltid en enorm glädjekick! Denna kväll avslutades med en akustisk version av ”Thunder road” och många i publiken hade tårar i ögonen. Bruce var rörd av publikens kärlek under kvällen och jag var mer än nöjd efter min 25e konsert med Springsteen.
Vi avslutade kvällen inne på en pub utanför Wembley, Blue check. Där hade ett hundratal fans samlats och ur högtalarna spelades det Springsteen på högsta volym.
Folk stod på bord och stolar och sjöng med för allt de orkade. Där upplevde vi några underbara timmar av gemenskap och glädje!
Under dessa resor så har jag lärt känna fantastiska människor och jag har varit tillbaka till London på roliga Springsteen-fester där vi avhandlat turnéminnen och livet i allmänhet.
Vi ses nog snart igen.


Bruce Springsteen på Wembley.

Musiklivet i London är ju otroligt brett, tänk på alla musikaler som spelas där till exempel. Jag har bara varit på en av dem och det är Mamma Mia på Prince of Wales theatre. Även där satt man med ett leende på läpparna och drogs med av den positiva energin på scenen….tills jag började känna av en magförgiftning…
Paniken när jag började räkna hur många personer jag måste ta mig förbi på stolsraden ifall det skulle bli aktuellt att rusa till toaletten…


Mamma Mia, sevärd musikal.

Som avslutning så bad jag min vän Michael Gallagher som bor i London att ge er några tips om klubbar med bra livemusik, här är hans favoriter:
”My faves at the moment and in no particular order are 1) Dingwall’s in Camden, good small venue so you can get close to the bands, 2) Islington Assembly Hall, beautiful room, great sound, great toilets! 3) The Garage, great rock venue and small enough to get in the mosh pit, 4) The Borderline, probably my favourite, mostly Americana bands, 5) The Town & Country, brilliant place to see a band, been going for years, 6) Bush Hall, stunning room, 7) Islington Academy, good social location, and two minutes away The Islington pub, a very small room with good bands, 8) Hoxton Bar & Grill, lots of hipsters but a great place to see a band, 9) Brixton Academy, big venue big bands pure rock and roll, 10) The Boogaloo pub, famous north London pub for celebs and rock stars, nice vibe.
That’s it for now, there are too many to mention, but these are the places where I’d usually hang out to see bands.”

Ha det bäst, vi hörs, ”Lengan”

Populära hotell att boka i London:

Travelodge London Central Waterloo Hotel
Hotellet ligger 900 m från Big Ben och nära Waterloo Station och det pulserande South Bank. Nyrenoverat sommaren 2013.

Royal National
Beläget intill Russell Square med promenadavstånd på ca 10 minuter ner till Soho och Oxford Street.

Travelodge Kings Cross Royal Scot
Hotell Travelodge Kings Cross Royal Scot har centralt läge nära stationen Kings Cross, och det är lätt att ta sig till centrum och City of London. Hotellet renoverades våren 2014.

Corus Hyde Park
En georgiansk byggnad med moderna rum, som ligger mittemot Hyde Park. Det är lätt att ta sig till Oxford Street och Londons West End.

Travelodge London Central City Road
Ligger 2 km från St Paul’s Cathedral och 4 km från Tower of London.

Grand Plaza Serviced Apartments
Grand Plaza har privata lägenheter som ligger bra till för att nå Hyde Park, Notting Hill och Kensington Palace. Det finns lägenheter som tar 6 personer så ett bra alternativ om man vill dela rum flera stycken.




Din voucher

Din kundvagn är tom.
Din voucher

Följ oss

Facebook

Twitter

Följ oss
Tel +46 852509593 • E-mail info@zleepinghotels.com
www.zleepinghotels.se • www.facebook.com/zleepinghotels.se

Observera att din kundvagn kommer att tömmas kl . De reservationer du gjort kommer att avbokas och annat innehåll i kundvagnen tas bort om du inte gör klart beställningen.

Fortsätt till kassan
Välj språk
Välj valuta